inspiration till max.

Hallå ja. Längesen jag skrev nu, förra inlägget bestod av en lista, kan ärligt säga att jag har tagit tag i det mesta som står på den listan. Ganska nöjd tjej. En jävla uppryckning har jag gjort från förra terminen, så mycket att jag blev tilldelad pris för årets "most developed student". Får man vara lite stolt över sig själv? Trotsar jantelagen för en gångs skull och säger att jag är stolt över mig själv och vad jag har åstadkommit denna terminen. Kändes konstigt att säga det, men samtidigt rätt skönt. Brukar aldrig prata så om mig själv, men man kanske borde göra det lite oftare? Något att tänka på. Tro mer på sig själv liksom. Annars då? Har sommarlov nu, vilket var efterlängtat efter denna helvetesterminen. Missförstå mig inte, älskar skolan och jag älskar dans, men denna terminen har varit hardcore, blod, svett och tårar. Jag vet inte hur många gånger jag har brytit ihop i skolan och börjat gråta, men ändå torkat tårarna och gått in och gjort nästa dansklass. Det kallas viljestyrka. Det hade jag aldrig klarat för ett år sen. Antar att man växer mer och mer under åren som går. Nu väntar jobbet på mig och det ska faktiskt bli bra att få tjäna lite pengar. Måste dock hålla träningen uppe så man inte änner sig som en slashas när terminen börjar igen i augusti. Ett år till, sen är jag klar. Ser så sjukt positivt på framtiden just nu, hoppas det håller i sig. NU KÖR VI!! :)

• Bli mer vältränad, hoppa hopprep varje dag och träna med tyngder, ska få höga grand battemener (stavning?) och höga developéer!
• Äta bättre
• Tro mer på mig själv
• Bara kör på och strunta i vad andra tycker
• Utveckla ett scenspråk och mina "performance skills"
• Kämpa på som fan i skolan
• Stretcha och bli vigare
• Säga ja till och testa på nya saker
• Inte bli så besviken och ledsen när något inte går som jag tänkt mig.

Det är svårt att förklara för människor vad det är jag egentligen gör på min utbildning. Det är svårt för människor att förstå hur tufft och både fysiskt och psykiskt krävande det är. Folk som inte håller på med dans förstår inte vad man pratar om, dem förstår inte vad det är man gör på en dansutbildning. Vet inte hur många gånger jag har fått frågan "Men vadå? Vad dansar ni? Får ni dansa som ni vill då?". Riktigt så lätt är det inte. Jag tränar 30 timmar i veckan, har 3 lektioner om dagen, 15 lektioner i veckan. Balett, modern, jazz, improvisation, drama, pilates, komposition. Men det tar inte slut där, efteråt ska man stretcha, bygga upp styrka, gå igenom koreografi, gå igenom korrektioner och rättningar som du har fått på lektionerna. Gå igenom allt så man är förberedd till nästa dag igen. Efter en dag i skolan är man helt slut. Man är verkligen helt slut.

Folk frågar om man vill träffas, om man vill hitta på saker. "Kan inte du komma dit?" "Kan vi inte åka iväg dit?" Oftast måste jag säga nej, för jag orkar helt enkelt inte. Jag är för trött. Trött i hjärnan efter all koreografi man gått igenom i skolan och trött i kroppen. Vissa förstår inte detta.. och jag förstår att det är svårt för många att sätta sig in i det livet jag lever, för mitt liv är väldigt annorlunda mot många i min ålder. Jag går inte ut och festar varje helg och dricker mig redlös. Mitt liv är byggt av rutiner. Jag måste äta bra och sova mycket och jag måste tänka på min träning, jag kan inte förstöra den genom att dricka alkohol, måste hela tiden utvecklas och nå nya punkter. Allting handlar om träning. Allting handlar om dans, allting handlar om min dröm. Nu kommer det vara såhär i två år, i två år ska jag fokusera stenhårt på min dans och min utveckling, sen är jag professionell. Professionell, det är ju verkligen helt sjukt. Kan inte förstå det. Så ta det inte på fel sätt, om jag säger att jag inte orkar ses eller inte vill hitta på något. Det är för att jag har tränat mer än fem timmar om dagen, jag orkar helt enkelt inte.

Ibland så vill man bara leva ett vanligt liv och ta ett steg ut från denna dansbubblan där allting handlar om att hålla magen, vara uppe på sitt ståendeben, ha högre relevér och djupare pliéer. Och där ens största problem är att man kämpar med att komma ner i splitt, eller att man vill kunna göra tre perfekta piruetter. Men trots detta skulle jag inte vilja leva ett vanligt liv. Det är det här jag vill göra och jag blir mer och mer säker för varje dag. Detta är vad som krävs för att bli elit och jag är villig att satsa.

Helt klart bäst

sånt här vi gör varje dag i skolan.

jag avlider lite så bra detta är.

perfection personified